Har en period när jag har otroligt svårt att acceptera att jag är sjuk. Jag är nästan alltid tålmodig och brukar oftast kunna tänka att "ja men det är så här nu. Det suger men gilla läget bara!" men nu går det bara inte. Tänker jag att det ska vara så här hela livet så får jag ont i magen. 

Jag är så utmattad i kroppen. Darrningarna och huvudvärken är värre än när jag först blev sjuk. Det är så mycket saker jag behöver, eller egentligen måste, göra. Bada hundarna, klippa klart hundarna, tvätta kläder, städa mitt rum. Men det finns också saker jag VILL göra. Träffa kompisar, orka dansa till klockan 5 på en klubb till RnB musik, träna på gym, ut och springa, gå långpromenader med gåbbarna mina, speciellt i skogen som de verkligen älskar. Tänk att bara kunna orka storstäda huset! Och jag hatar att städa. Så ni sförstår ju hur desperat jag känner mig efter energi. 

Mina vänner har försvunnit. Jag har aldrig haft många vänner, men det hade börjat ordna upp sig. Men så blev jag sjuk. Jag har en stadig vän som är min allra bästa vän. Vi har varit bästa vänner sen 5-års åldern och henne är jag så tacksam för. Du vet vem du är hoppas jag ♥. Hon är den enda som skriver till mig och frågar hur jag mår. Och jag vet att hon faktiskt undrar, på riktigt och inte bara är "artig". Jag har vänner som sagt att de ska komma hem till mig så jag slipper ta mig någonstans, men istället slutar de höra av sig. Andra är ute på äventyr och det tycker jag är så härligt! Samtidigt blir jag lite avundsjuk. Jag vill också ut och resa! Se saker, träffa nya människor, uppleva saker...ja ni vet. 

I dag ska min pojkvän iväg på julbord med sitt jobb. Super kul för honom, det är bra att han kommer ut och gör saker med andra människor, för han är alltid med mig och han behöver komma ut och ha kul också! Samtidigt påminner det mig om när jag 2011 var på julbord med mitt gamla jobb. Jag hade så roligt och var först igång på jobbet hela dagen i 8 timmar, sen åkte vi på julbord och jag var ändå pigg dagen efter. Så fungerar inte min kropp längre.

Jag har tänkt mycket på framtiden. Jag har haft samtal med min pojkvän om min rädsla av att han ska  tröttna på det liv vi kommer ha tillsammans. Han försäkrar mig om att det kommer bli bra, att han inte kommer tröttna. Att han älskar mig mest av allt. Men osäkerheten i mig säger helt emot. Det finns ju andra tjejer där ute som har energi, som är bättre, som skulle ge så mycket mer tillbaka än jag kan och orkar. Han förtjänar bättre. Så tänker jag. För vem vill vara med någon som alltid är trött, som aldrig orkar göra något, som behöver hjälp med saker, som är gnällig och irriterad pga att man mår dåligt hela tiden, som kanske inte ens klarar av att få barn för att det är för stor påfrestning på kroppen? Listan kan göras hur lång som helst...

Ja det kanske går nu, men som ung vill man inte leva ett sånt begränsat liv. Så ibland känner jag tvivel på att han som 21-åring kan säga att han inte kommer tröttna eller ge upp helt enkelt. För det kanske känns okej nu, men i längden då? Han säger ju att det är roligt att vara med mig. Men allvarligt? Jag skulle inte tycka att det skulle vara kul att umgås med någon som aldrig orkar göra någonting, eller där det helst måste planeras i förväg om man ska göra något. Så det har jag svårt att tro på :(. 

Det är hjärtekrossande att ha träffat sitt livs kärlek och inte veta, eller vara osäker på om han kommer att orka eller vilja vara med mig i den situationen jag hamnat i hela vårt liv...

Tunga tankar att tänka. 

Brukar tänka "ja men Emma, du är ju inte döende och det finns de som har det värre" och det är verkligen sant. Men ibland fungerar det inte ens att tänka så. Man måste ju få vara ledsen ändå, trots att man inte har en dödlig sjukdom. För det är ändå en skitsjukdom! Eller hur? 

Som sagt.

I dag har jag svårt att acceptera att jag är sjuk. I dag springer jag i motvind. 

 

Så, god kväll fina människor! ❤️

Har haft en av de sämsta dagarna på länge i dag. Värk och extrem trötthet och dåsighet, som att hjärnan var avstängd imorse när klockan ringde. Det var en kamp att ta sig ur sängen. Kom upp till slut och vann kampen (yes!) men då skulle taxin komma om en timme, stressigt. 

Ligger i sängen och väntar på att värktabletterna ska börja verka. Har så ont i kroppen! Igår var jag nämligen ute med släkten och åt middag på restaurang och jag väntade mig ju en krasch av något slag. Men jag sov också dåligt pga husdjuren (kort sagt: när vi kom hem upptäckte vi att hundarna fått upp fodertunnan och den ena hunden hade ätit hur mycket som helst - han var "ganska" rund om magen - och jag fick rådet av veterinären per telefon att hålla noga koll på dom båda under natten, helst kolla dom en gång var 30e minut) så jag vaknade och hade så ont i kroppen, som att jag kört ett dubbelpass på gymmet (om det ändå vore så väl...fy vad jag saknar att träna!)

Om det ändå "bara" vore denna ofattbara trötthet. Då skulle jag ändå känna att det var ganska okej. Men det är just allt runt omkring, alla andra symptom. Som att jag får smärtor i kroppen när jag "tar ut mig", vilket i mitt fall kan vara en så enkel sak som att gå ut och äta middag med familjen, gå på bio, eller bara tvätta några maskiner tvätt. Jag blir även oftast yr av ansträngning, andfådd av ingenting, blir svag i kroppen, får darrningar, får ett väldivt obehagligt tryck bakom ögonen och ja, listan kan göras lång. 

Att jag som 22-åring skulle bli sjuk hade jag inte direkt sett framför mig. Men så blev det. Och jag kan inte göra ett skit åt det. 

Imorgon är det i alla fall orienteringskurs på Danderyd. Då ska jag träffa min lilla ME-familj haha. Har verkligen hamnat i en mysig grupp måste jag säga! :) vi har så mycket att prata om! Och de förstår ju verkligen vad jag går igenom, och jag förstår vad de går igenom också. Det är skönt! :)

Hoppas ni sover gott redan! ❤️

Kram på er. 

En bukett med tulpaner som min syster och svåger kom förbi med i går! ❤️

Ser kanske inte mycket ut, men det är inte allt som klipptes av. Imorgon ska jag färga håret, mamma hjälper mig med det, så då kommer före och efter bilder :). Jag blev nöjd i alla fall! 

Imorgon kommer jag klippa flera decimeter av mitt barr. Jag har ju jätte lockigt hår egentligen (på bilden är det plattat) och när man vilar så mycket och ligger ner så blir det inge kul att hålla efter. Håret måste matcha min energinivå, för ett långt hår kräver för mycket av min energi nu.

Kan inte säga att jag är jätte taggad i dag, har lite ångest! Det är nog för att jag har plattat hår nu (trivs bäst i det) och då vill jag att det ska vara långt. Men när det är lockigt och jag ska borsta det i 25-30 minuter för att reda ut tovorna i duschen är det inte så charmigt längre ;) 

May the force be with ME! Haha. 

Godnatt! ❤️

Har haft blodsmak i munnen varje dag senaste tiden. Undrar vad det kan vara, kanske har min värden som visade nära B12 brist sjunkit under gränsen och faktiskt blivit en aktuell brist? Jag har nämligen hört att det är vanligt med blodsmak i munnen då. Ska förmodligen få min B12 spruta i Janiari...undrar om jag ska beställa en tidigare tid. Får se :)

Ska försöka orka gå ut med mina hundar nu, sen ska jag nog gå in och sova igen, är helt slut i dag. 

Hoppas ni får en fin torsdag! ❤️

Fick äntligen prova det här teet! 5/5 på det alltså, sååå gott!