Ibland händer allt på en gång. En av mina älskade ögonstenar Elliot ligger på sjukhus. Satt med honom på akuten idag. Vi vet inte vad det är för fel, men det är inte bra i alla fall. Hans sänka är skyhög, den ska ligga på under 30, hans ligger på över 210 (högre mäter inte deras maskin...) och det verkar vara något med tarmarna.

Han är världens bästa hund. Min lilla fina. Och han är så otroligt mammig, han följer mig överallt och de flesta skulle kanske tycka det är jobbigt, men jag tycker bara det är mysigt. Jag vet att han älskar mig så mycket, han visar det på alla sätt. Han är så fin! Min älskling. Jag är livrädd att telefonen ska ringa under kvällen eller natten...för det samtalet betyder att han blivit sämre. Jag hoppas att du klarar dig igenom detta, du är inte ens 7 år fyllda...

Jag klarar mig inte utan dig och dina knäppa, underbara egenskaper. Din storebror saknar dig också här hemma. Det är så tomt utan dig här! 

Bli frisk nu! Jag ÄLSKAR dig ❤️❤️❤️

Sötaste. 

Jag har som sagt en väldigt dålig period just nu. Är tröttare än jag kan beskriva och jag skakar i kroppen vid minsta ansträngning. Men jag lever i alla fall! :) Dock är ju bloggen inte så levande just för tillfället! 

Hoppas ni läsare mår bra! ❤️

Mina älskade vovvar som alltid är vid min sida ❤️

Så tror inte det blir något mer bloggande i dag. Hoppas ni har en bra dag! 

❤️

Jag tror att ni med ME (eller någon annan kronisk sjukdom) som läser denna blogg kan relatera och förstå min rubrik. 

När jag får en förkylning eller någon annan infektion brukar jag och min pojkvän alltid säga att jag är sjukare. För hur säger man egentligen? Jag är ju alltid sjuk, det är ju det som menas med kronisk sjukdom. Vanliga människor, och då menar jag människor som inte har en bakomliggande sjukdom som de alltid dras med, säger ju "nej jag kan inte komma till jobbet i dag, jag är sjuk" och då har de drabbats av en tillfällig sjukdom som exempelvis en förkylning, magsjuka eller något annat. 

Varför jag tänker på det är för att när jag sagt till människor att "jag är sjuk" har de kontrat med "ja jag med, jag har en riktig förkylning på gång". Det folk inte tänker på, vilket jag absolut förstår (missförstå mig inte jag vill inte klanka ner på andra människor jag försöker bara förklara vart mina tankar vandrar ibland) är att när jag blir sjuk och drar på mig en infektion så blir det en dubbel påfrestning för min kropp. Jag vet att när jag blir förkyld eller får någon annan bakterie eller virus som hyr ett rum i min kropp tillfälligt så vet jag att jag kommer må mycket sämre ett ovisst antal dagar efter att jag blivit "frisk".

 

Det är det jag menar med rubriken. För när "vanliga" människor blir sjuka, och då menar jag i vanliga ofarliga virus- eller bakteriesjukdomar såklart, längtar de bara efter att bli friska igen och återgå till sitt normala liv, jobb och fart. Vilket de också kan. Det kan inte jag göra. För när jag blir frisk, är jag fortfarande sjuk. Alltså blir det en värre storm efter första stormen. Det låter konstigt, jag vet. Men när jag blivit frisk, vet jag att det väntar värk i kroppen, ont i lymfkörtlar, värre trötthet och yrsel och ofta också huvudvärk. Och när den toppen nås och sedan börjar gå över, är jag ändå fast i denna sjukdom och dess symptom. Och jag kommer  (förmodligen) aldrig bli frisk från den. 

Likaså är det om jag överanstränger mig. I dag var jag ute på två  promenader efter varandra för hundarna jag skulle gå med funkade inte tillsammans utan bråkade och då var jag tvungen att ta en åt gången. När jag kom tillbaka upplevde jag något som jag inte upplevt förut. Jag skakade som ett asplöv i hela kroppen. Till och med mamma tyckte att det var läskigt, för när jag höll fram handen verkade det som att den levde ett eget liv. Så obehagligt. Och den känslan som ni säkert kännt någon gång när handen skakar av någon anledning, så kändes det i hela kroppen. Det var som att alla inre organ darrade av utmattning. Det var läskigt! Och då förstod jag, att det där kan jag inte göra om. Två promenader efter varandra går helt enkelt inte. Jag hoppas inte detta gör att jag vaknar imorgon och mår ännu sämre... Men man lär sig ju. Jag har inte riktigt lärt mig min energinivå ännu, vad min energi räcker till eller inte, vart gränsen går innan jag övertrasserar min energi. 

Det lär jag mig med tiden. I ovissheten kommer säkerheten. 

Kram på er ♥

 

Ps. Imorgon kommer inlägget om hur och när jag blev sjuk. Ds

Glass är bra vid halsont och förkylningar har jag hört! Haha ☺️

Hur mår ni? Hoppas allt är bra, eller till er ME-sjuka: så bra som det nu går att må! 

Jag vaknade förkyld imorse och har SÅ ont i halsen. Jag har gått runt och varit sådär löjligt pytte förkyld till och från i två veckor nu och haft ont i halsen men har ändå varit så glad över att det inte brutit ut med tanke på mitt icke existerande immunförsvar samt det faktum att min mamma gått runt här hemma och snorat och hostat ett tag. Men tji fick jag, självklart skulle jag bli sjuk till slut, vad förväntade jag mig? 

Så i dag mår jag som ni förstår inte så bra. Ska ta en kopp te nu och försöka få i mig något litet att äta ☺️. 

Kram på er! Hoppas ni får en fin dag ❤️

Ungefär så här i dag då! Haha :) 

Men nu ska jag i alla fall ha en dejt med min kudde! Sov så gott alla fina ❤️

En bild jag tog härom dagen. Hösten är ju skönheten själv! ❤️

Nu är jag på väg till Danderyds sjukhus för orienteringskursen del 1 av 8! Haha. Imorse när jag vaknade hade jag sån huvudvärk och värk i hela kroppen. Och när jag kollade mig i spegeln fick jag en chock! Såg ut som att jag hade varit i slagsmål, helt blåsvart och gul under ögonen...så i dag har jag sminkat mig ordentligt för första gången på vääääldigt länge. Vill ju inte skrämma människorna på kursen i dag! 

Det är i alla fall underbart väder ute i dag! Hoppas det håller sig så här ända till sena november - jag vill inte ha snö! ;p

Älskar dig solen! ❤️

Hej!

Imorgon börjar min orienteringskurs, vilket kommer innebära ett besök i veckan med andra som också har samma diagnos som jag. Vi ska lyssna på föreläsande läkare och imorgon ska vi introduceras för varandra samt lära oss mer om vår sjukdom, symptom etc. Känns lite nervöst men det ska bli trevligt också :)

Har haft många besökare här på min lilla blogg i dag och fått positiv respons, tack för det! :) 

Godnatt från lilla mig! Kram på er ❤️

Fick denna fina påse med lakritskolor i av min syster, svåger och mor min. Älskar detta ordspråk ❤️

Japp, för mig är det morgon för min pojkvän tog ut hundarna på morgonpromenaden så jag fick fortsätta sova så jag tog tillfället i akt och sov till kvart över ett (tack älskling!). 

Min kropp gör så ont just nu och jag kan inte minnas att jag överansträngt mig den senaste veckan och ändå har jag som träningsvärk i hela kroppen! Weird...

I dag står inget på schemat förutom att försöka hitta orken till att klippa min ena hund Elliot, han är sååå långhårig nu! Inte okej haha :) 

Att fota är något jag älskar men sen jag blev sjuk har det tyvärr inte blivit nästan något fotande alls. Trist. Men på Kolmården fick jag fota och det var så otroligt roligt fast jag var helt slut efteråt! 

Här är några foton jag tog på mitt allra första besök på Kolmården i somras. Det var mäktigt! 

 

 

Jag är inte en missunnsam (heter det så?)människa. Är glad när det går bra för andra människor. Och inte på ett sånt där "åh jag är så glad för din skull men egentligen vill jag slå dig på käften" sätt, utan genuint glad. Det är ju kul när andra lyckas och mår bra liksom :).

 

Ändå så känner jag en lätt avundsjuka inom mig som aldrig funnits där förut. Jag ser på hur alla i min ålder (eller ibland yngre) flyttar hemifrån antingen själva eller med sin partner och börjar leva sitt eget liv. De jobbar ihop sina pengar, betalar hyra och räkningar, handlar och gör allt sånt som ingår i ett hushåll. 

 

Och här sitter jag. Jag vill också flytta hemifrån. Jag trivs jätte bra hemma och det skulle vara extremt svårt att flytta hemifrån från min mor och far för jag älskar dom. Men det är ju ett normalt nästa steg i livet. Å andra sidan är inget i mitt liv normalt för tillfället. Och kommer förmodligen aldrig bli heller. 

 

 

Ps. Jag vet inte varför texten blir så stor ibland...ska kolla upp det imorgon om jag orkar. Ds

Kanske adderar jag ett vin glas när kvällen närmar sig ;). Det är ju ändå fredag och idol ikväll! 

Kanske tittar in här under helgen annars säger jag trevlig helg till bloggen! 

Hej. 

Ligger i sängen och är yr. Blundar jag blir det värre, därför kan jag inte sova fastän jag är jätte trött. Rätt irriterande faktiskt. Så har det varit under 3-4 veckor nu och jag förstår inte varför.

 

Men i alla fall. Jag låg här och kollade mina mail på mobilen. Jag får mycket skräpmail varje dag så därför rensar jag varje kväll. I dag hade jag fått flera mail med förslag från sidor jag registrerat mig på förut för att söka jobb. "Nya jobb som matchar din profil", "extraarbetare sökes till...", "här kommer lediga jobb som matchar dina tidigare sökningar" och så vidare och så vidare. 

 

Shit vad deppigt. Hur blev det så här? Hur gick jag från en hårt arbetande 20-åring till att bli en kroniskt sjuk, sjukskriven 22-åring? JAG VILL OCKSÅ JOBBA! Jag vill. Jag vill också få känna att jag gör rätt för mig, ha jobbarkompisar att prata och skratta med, komma hem till en egen lägenhet och känna att jag är helt slut efter en dags arbete. Jag saknar till och med den där känslan man har när jobbveckan närmar sig sitt slut och man är så trött på jobbet och så tänker man: YES! Det är fredag! Äntligen helg!

Men icke. Jag har inte ens pengar på kontot för att FK (Försäkringskassan) bestämt att jag inte är sjuk, att jag har 100% arbetsförmåga som de så fint uttrycker det. Bullshit äckliga FK! 

 

Jag jobbade på Subway förut, mellan 2011-2012. Och sedan som receptionist på en Fondkommision som hette Mangold från januari-juni 2012. Och jag saknar båda de jobben. Innan dess jobbade jag som nanny mellan 2009-2011 och innan dess så...ja ni fattar - jag har jobbat sen jag var 14 år. Nu är sysslan att hänga tvätt jobbigt, ibland rent utav utmattande. Sist jag hängde i tvättstugan mådde jag dåligt i tre dagar efteråt...

 

Jag bara önskar att det fanns någon mirakelmedicin som kunde göra att jag inte behövde må så här. Allt i mitt liv har förändrats. Jag kommer inte ihåg när jag var ute och drack ett glas vin senast, hängde med kompisar eller bara gick på bio. För bara sådant, som andra ser som en del av vardagen, som en enkel del av livet, det saknar jag kraften till att göra. 

 

 

Imorgon ska jag knåpa ihop ett inlägg här om jag orkar. I dag har jag varit hos läkare på Danderyds Sjukhus så nu är jag så trött. Dags för sängen! 

Godnatt :)