Det är inte ofta jag känner mig deppig av sjukdomen, jag är väldigt positiv när det kommer till det. 

Det är inte en lyx att vara sjukskriven!

Jag vet inte hur många gånger jag fått höra "vad skönt att få sova", "vad skönt att vara hemma", "jag önskar också att jag fick vara ledig", "åh är det inte jätte skönt att vara hemma och göra vad du vill"...osv

Svaret är NEJ det är inte skönt att vara hemma och kunna "göra vad du vill"...för det är inte den verkliga situationen!

Jag har också blivit "ofrivilligt ifrågasatt" - med det menas att den som frågar inte menar något illa men fortfarande sticker en i ryggen lite obarmhärtigt - hur jag orkar göra vissa saker när jag är sjukskriven?

Den verkliga situationen är att jag ofta inte KAN göra annat än att vara hemma. Den verkliga situationen är att jag varje dag kämpar en osynlig kamp som jag inte har någon som helst skyldighet att visa andra, om jag inte vill. Men jag får gå på konsert ibland, fast jag är sjukskriven. Jag får även prata om drömmar jag har och saker jag vill göra närmsta tiden, tro det eller ej, men det är OK.

Jag får vara på familjemiddag utan att senare förklara att jag är svintrött och har värk men att jag ändå vill vara med min familj. Jag behöver inte försvara mig. Eller jag önskar det var så. Men jag BORDE inte behöva förklara eller försvara mig.

Den verklighet jag är i, är min verklighet. Mitt liv. Jag är ensam större delen av mina dagar. Ibland vaknar jag 14 på dagen, som jag gjorde i dag, med vetskapen om att sällskap kommer först klockan 21 när min man kommer hem från jobbet. Tills dess är TVn, datorn och mobilen min kontakt med omvärlden.
Tror ni det är något jag skulle välja själv? Tror ni att istället för aw med jobbet på fredagar, en middag på stan med min bästa vän, en öl på krogen med gänget eller ett hårt träningspass så VÄLJER jag att sitta hemma i pyjamasen, själv i en lägenhet med en katt och två hundar som sällskap - som för övrigt är de, förutom min familj, som förhindrar att jag blir sinnessjuk eller blir deprimerad - tror ni verkligen det?

Det är inte på något sätt en lyx att vara sjukskriven. Att vakna efter att ha sovit i 12 timmar och ändå vara utmattad. Lägg på värk, minnesförlust, närminnesförlust, glömska av ord, yrsel och allmän ensamhet...det är till största del min vardag.

Det lilla ni får se på sociala medier, det är en bråkdel av mitt liv. Jag är en väldigt öppen person, jag delar med mig även av det som är dagar från helvetet. Det är viktigt.

När jag gör roliga eller sociala saker i eller utanför hemmet så TAR DET INTE BORT DET FAKTUM ATT JAG ÄR SJUK. Det är något jag unnar mig för att inte tyna bort som människa.

Jag skulle hellre jobba, ha ett fungerade socialt liv och en fungerade ekonomi än att vara sjukskriven. Handlade det om aktiva val hade jag hellre velat ha en inkomst på 20 000kr än den på 6000kr jag har - tillfälligt till 2019 - efter det vet inte jag om jag får fortsatt inkomst.

Ingen frisk människa väljer den här situationen, det här livet.

Det är ingen lyx att vara sjukskriven. Men man kan ändå vara positiv, glad, skratta och ibland få unna sig saker utan att för den delen "egentligen vara frisk nog att kunna jobba" eller vara "felaktigt sjukskriven".

♡