Jag är alltid outsidern trots att det inte är mitt val.
Jag mår som du men jag är 44 år. Du är bara 23 år och jag förstår din ilska och vanmakt. Men vet du vad! Forskningen går framåt. Jag är säker på att det kommer att ske mycket vad avser behandling av ME/CFS, precis som det har gjort med andra sjukdomstillstånd. Så ge inte upp. Se inte framtiden som att du ska må så här jämt. Just nu är det så här men det är just nu.Stor kram till dig!!
Kära Ledsna lilla vän. Jag har varit sjuk i tolv år. Tänker aldrig ge upp om ett tillfrisknande. Det tar på krafterna även det. Att inse sina begränsningar är viktigt. Att ha sjukdomsinsikt samt viss acceptans är också viktigt. Jag har provat det mesta jag kommit på. Det som om hjälpt mig mest är B12 injektion samt höga doser Q 10. D vitaminer.Igår var jag hos en homeopat som menade att jag tidigare fått penicillin som inte kappslat in bakterien. Utan den hade blivit recident. Har fått deras homeopat medicin och om tre v tror han att jag ska känna mig bättre. Men ska hålla några månader. Nu testar jag detta och till jul köper vi en infra bastu vilket också hjälper lite. Hoppas du hittar något som kan hjälpa dig. God jul och stor styrkekram H
Samma här, jag är 24, fick diagnoserna fibromyalgi och me i mars i år. Har inte accepterat och pendlar mellan förnekelse (tror att jag kan göra saker jag kunde för några månader sen, typ gå i skolan), ilska, sorg och acceptans (den sista försvinner ofta rätt fort in i förnekelse). Speciellt svårt blir det ju när läkare och andra inte vet vad ME är så man får ingen hjälp i att acceptera, tvärtom. Ska till en ny läkare på onsdag som ska kunna en del dock, så hoppas jag kan få hjälp utöver diagnos och medicin. Har blivit mycket sämre sen höstterminen började. Ska jag behöva acceptera det med? Ahh. Kram
