Jag vill så mycket.
Jag är inte en missunnsam (heter det så?)människa. Är glad när det går bra för andra människor. Och inte på ett sånt där "åh jag är så glad för din skull men egentligen vill jag slå dig på käften" sätt, utan genuint glad. Det är ju kul när andra lyckas och mår bra liksom :).
Ändå så känner jag en lätt avundsjuka inom mig som aldrig funnits där förut. Jag ser på hur alla i min ålder (eller ibland yngre) flyttar hemifrån antingen själva eller med sin partner och börjar leva sitt eget liv. De jobbar ihop sina pengar, betalar hyra och räkningar, handlar och gör allt sånt som ingår i ett hushåll.
Och här sitter jag. Jag vill också flytta hemifrån. Jag trivs jätte bra hemma och det skulle vara extremt svårt att flytta hemifrån från min mor och far för jag älskar dom. Men det är ju ett normalt nästa steg i livet. Å andra sidan är inget i mitt liv normalt för tillfället. Och kommer förmodligen aldrig bli heller.
Jag är snart 23 år, sjukskriven med nekad ersättning från FK (läs; nollad, utförsäkrad) och inväntar svar från Förvaltningsrätten på om beslutet ändras eller inte. Jag har ingen ork. Jag ska ansöka om ekonomiskt bistånd och ni anar inte hur mycket papper som ska in innan ansökan ens kan skickas in. Min mor eller fästman måste betala mina räkningar och det är så otroligt jobbigt för någon som varit så självständig som jag varit innan jag blev sjuk.
Jag förlovade mig för mer än ett år sen. Det är ju inte så konstigt att jag vill flytta med min pojkvän och starta ett liv med honom. Så den här avundsjukan kanske inte är så konstig.
Jag vill bara ha chansen till ett normalt liv. Men jag vet ju inte ens om jag någonsin kommer kunna börja arbeta igen. Eller ens skaffa barn, för vem vet vad det skulle göra med mig, när jag inte ens klarar hängning av några tvättar utan att må så dåligt efteråt. Usch det vill jag inte ens tänka på, för att få barn är nog min största dröm i livet.
2010, då var jag frisk och stod på scen och gjorde min sista konsert i skolan innan studenten. En hyllningskonsert till Michael Jackson gjorde jag och världens bästa människor och musiker från skolan. Vill så gärna spola tillbaka till den tiden.
Ps. Jag vet inte varför texten blir så stor ibland...ska kolla upp det imorgon om jag orkar. Ds
Kommentarer
Trackback
