TANKAR

Hej. 
 
Egentligen ska väl mitt första "riktiga" inlägg handla om hur jag blev sjuk och hela den historien. Men jag är inne i en otroligt trött period just nu och jag orkar helt enkelt inte, att bara göra vardags sysslor är utmattande så jag får ta det när jag orkar. När jag känner för det helt enkelt. Det är ju trots allt min blogg.
 
________________________
 
Ligger i sängen och är yr. Blundar jag blir det värre, därför kan jag inte sova fastän jag är jätte trött. Rätt irriterande faktiskt. Så har det varit under 3-4 veckor nu och jag förstår inte varför.
 
Men i alla fall. Jag låg här och kollade mina mail på mobilen. Jag får mycket skräpmail varje dag så därför rensar jag varje kväll. I dag hade jag fått flera mail med förslag från sidor jag registrerat mig på förut för att söka jobb. "Nya jobb som matchar din profil", "extraarbetare sökes till...", "här kommer lediga jobb som matchar dina tidigare sökningar" och så vidare och så vidare. 
 
Shit vad deppigt. Hur blev det så här? Hur gick jag från en hårt arbetande 20-åring till att bli en kroniskt sjuk, sjukskriven 22-åring? JAG VILL OCKSÅ JOBBA! Jag vill. Jag vill också få känna att jag gör rätt för mig, ha jobbarkompisar att prata och skratta med, komma hem till en egen lägenhet och känna att jag är helt slut efter en dags arbete. Jag saknar till och med den där känslan man har när jobbveckan närmar sig sitt slut och man är så trött på jobbet och så tänker man: YES! Det är fredag! Äntligen helg!
 
Men icke. Jag har inte ens pengar på kontot för att FK (Försäkringskassan) bestämt att jag inte är sjuk, att jag har 100% arbetsförmåga som de så fint uttrycker det. Bullshit äckliga FK! 
 
Jag jobbade på Subway förut, mellan 2011-2012. Och sedan som receptionist på en Fondkommision som hette Mangold från januari-juni 2012. Och jag saknar båda de jobben. Innan dess jobbade jag som nanny mellan 2009-2011 och innan dess så...ja ni fattar - jag har jobbat sen jag var 14 år. Nu är sysslan att hänga tvätt jobbigt, ibland rent utav utmattande. Sist jag hängde i tvättstugan mådde jag dåligt i tre dagar efteråt...
 
Jag bara önskar att det fanns någon mirakelmedicin som kunde göra att jag inte behövde må så här. Allt i mitt liv har förändrats. Jag kommer inte ihåg när jag var ute och drack ett glas vin senast, hängde med kompisar eller bara gick på bio. För bara sådant, som andra ser som en del av vardagen, som en enkel del av livet, det saknar jag kraften till att göra. 
 
Ibland önskar jag att jag kunde vrida tillbaka tiden, så att jag fick uppleva bara en vecka i mitt gamla liv, innan sjukdomen kom och förstörde allt. Då skulle jag gå ut och dansa på klubb, gå ut och äta middag och gå på bio med min fästman och ta en låååång promenad i skogen med mina älskade hundar. 
 
 
 


 
 
 
 
 


Kommentarer
Bea

Det är så otroligt jobbigt att det ska va så. Och orättvist.. För du är allt annat än gammal och grå. Hoppas du vet att jag står bakom dig och att jag inte önskar något hellre än att se dig pigg och frisk. Min bästa starka vän. Alla kärleksfulla kramar i världen ❤

Svar: Tack fina vän ❤️❤️
Emma Adolfsson Brogeby

2013-10-18 @ 18:29:59


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0